Jag kan inte se dig på balkongen men jag vet att du är där, jag kan se hur det bildas rosor av rök mot himmlen. Det är dina rosor. Varje gång jag är med dig tänker jag alltid på hur det gröna i dina ögon fortsätter att slå ut. Vintern är förbi för längesen och vi är mitt uppe i all längtan. Det är så här vi vill ha det, det är så här vi brukar vara. Varje gång jag går förbi din gata tänker jag på hur gott du alltid lukar, hur ditt hår alltid faller så naturligt åt ditt vänstra håll. Hur du närmar dig mig med mystik och försiktighet. Jag älskar att få ligga på din arm när vi tittar upp mot oändligheten, när du alltid skriker högt högt, när du skriker "JAG ORKAR INTE VARA ENSAM MED MIN JÄVLA VERSION AV VÄRLDEN!" Du är inte ensam med din version, du är ensam tillsammans med mig, med min version av världen.
Det är då jag alltid tänker hur jävla kär jag är i dig. Hur mycket jag behöver dig och du mig. Utan varandra skulle vi inte vara.
This is the lovely way.
-detärduochjagtankarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar